Äntligen blev det sensommar. Trodde att vi hade blivit snuvade på den i år.

I eftermiddags satt jag ute på balkongen och njöt av solen och gofika. Snart är jag klar med ”Kvinnan som stal mitt liv”. Jag brukar normalt sett sluka Marian Keyes romaner i ett nafs, men den här har det gått segt med. Men det beror nog mest på att jag inte riktigt haft ro till att läsa regelbundet (samt att jag konstant blir avbruten när jag väl börjar ;)).

Och nu sitter jag åter på balkongen och njuter av en mörk men ljummen kväll. Klockan har passerat 22, och det är fortfarande skönt ute. Kände att det var dags att tända ljusslingan, hög mysfaktor! 

* * *

Livet har stannat upp lite grand, och det känns bra. Det är viktigt att ge tid till sorg, saknad och eftertanke. Men det är även viktigt att upprätthålla någorlunda rutiner samt att göra roliga saker och umgås med andra människor. Det känns som att vi har hittat en ganska bra balans för det hela. De senaste åren har det slagit mig att ju äldre vi blir, desto fler människor och djur blir det att sakna. Den vetskapen är minst sagt lite tung att bära. Samtidigt blir det fler att älska och fler fina minnen att vårda <3.

Lillisen och Zingo sover. Jag har en stund alldeles ensam i soffan. Med kaffe och nybakade kakor. Jag har det ganska bra idag.

Njuter av härliga bilder från 2007. Denna behöver väl knappast någon presentation :D.

Här är jag lite osäker på om det är Moses eller Maja… 

Fångad mitt i en gäsp.

Moses gillade att värma tassarna i husses tofflor.

Älskar den här bilden, så fin!

Aaaaah, gott att sträcka på sig riktigt ordentligt!

Men skönast är såklart att lägga sig till rätta och slumra…zzzzzzz

Några veterinärbesök och kragar blev det genom åren. Men oftast så ordnade det upp sig. 

Jag undrar hur det gick för Moses och Majas två kullsyskon. Förhoppningsvis har de det bra! Men dessvärre har vi ju fått erfara bland alla våra katter att sjukdomar är otroligt ärftligt. Maja och Moses dog av samma åkomma, och har tidigare haft liknande problematik med magen. Zingo har liknande problem/sjukdomar (bl.a. hjärtsjukdom) som sin mamma. 

Avslutar det här inlägget med en härlig bild på ”tvillingarna Jansson”. De var våra första katter, och de tog oss med storm. Med buller och brak entrade de vår lägenhet på Timmermansgatan. Livet blev sig aldrig likt efter att de hade flyttat in. Och tur var väl det!

<3 <3

Jag har börjat gå igenom en massa gamla bilder. Jag är så glad att jag har fotat massor genom åren. Det har inte blivit lika mycket fotande de senaste två åren, men de bilder som finns är värda desto mer <3.

Från 2004 finns mest analoga bilder (med undantag för några suddiga mobilbilder). Men från 2005 började jag fota med digitalkamera, så därefter finns mycket bilder. Här kommer ett axplock från gamla bilder.

Moses var mitt lilla hjärta redan från början. Det var så tydligt att Maja valde husse och Moses valde matte. Helt perfekt <3.

Under många år så pluggade jag, och spenderade mycket tid hemma. Jag är glad för att jag har kunnat vara så mycket med våra kissar :).

Söt som socker – min ”lilla biff”.

En riktig knäkatt.

Skön stil på båda :D.

Moses har alltid varit en riktig gos-och-ligga-och-mysa-i-sängen/soffan-katt <3.

Saknaden är enorm, och det känns till och från som att jag ska gå sönder. Men det får vara så just nu. Det är ju bara ett bevis för hur mycket denna lilla älskade vän har betytt och fortfarande betyder. Redan andra natten efter att han hade dött så besökte han mig i drömmarnas värld. Pigg och frisk och full av bus. Han hade Maja med sig och de for runt och lekte. Även Zingo var med på ett hörn. Jag förundras över dessa drömmar som kommer någon gång ibland. De är alldeles klara och verkliga. Djuren eller människorna ser ut precis som på riktigt. Det händer inte några konstigheter (så som det annars alltid gör i drömmar). I drömmarna vet jag att jag har fått besök och att djuren/människorna bara är till låns just där och då. Jag vaknar alldeles lugn och glad <3.

Jag känner din tjocka, mjuka, teddyliknande päls mot mina fingrar. Dina stora gula ögon tittar stort och vänligt på mig. Din tunga kropp kliver upp på mitt bröst och lägger sig till rätta. Du kurrar högt högt.

Den 11 augusti 2016 var en av de sorgligaste dagarna i mitt liv. Min älskade vän Moses, fick på grund av allvarlig sjukdom somna in och lämna det här jordelivet. Hans kropp orkade inte mer. Misstankar fanns om artros, vilket det visade sig att han hade i ryggen (sekundärt även i andra leder). Eftersom hans blodprover var lite tveksamma remitterades vi vidare till ultraljud, där det även upptäcktes lymfom i magsäcken.

Precis som för Maja var det lätt att fatta beslut om att Moses skulle få somna in. Det är djuren förunnat att inte behöva lida <3. Men det gör lika ont ändå, och saknaden finner inga ord. Moses min fina trogna vän som alltid fanns där för mig. När Maja dog var det Moses som låg och tröstade mig hela dagarna och nätterna. Han vakade över Vera när hon låg i min mage. Och han tog alltid en sväng upp i sängen på kvällen/natten för att få lite gos med mig eller husse. En tålig och ovärderlig vän. Det finns ingen som Moses, och han kommer alltid att bo i mitt hjärta <3.

Moses blev 12 år, 5 månader och 4 dagar gammal. Himlen har blivit ytterligare en ängel rikare.

Här hade jag och Moses soffhäng lite tidigare i år. Jag kommer att sakna det så mycket.

Jag har hittat ett riktigt bra recept på pizzadeg! Blanda 1 dl pofiber, 1 dl mandelmjöl, 4 ägg, 2 msk fiberhusk och 2,5 tsk bakpulver. Låt vila 10 minuter. Platta ut degen på ett bakplåtspapper (fukta händerna så att det inte fastnar, degen är ganska kletig). Förgrädda i ugnen 10 minuter, 200 grader. Ta ut och garnera med önskat pålägg (jag tog tomatsås, skogschampinjoner, röd paprika, rödlök, bacon och oregano). Grädda sedan i ca 15 minuter till.

Jag lade på färsk basilika, och serverade med en hemgjord coleslaw. Det behövs inte någon ost, jag lovar!

Jag tycker att det kan vara lite svårt att sålla bland alla ”alternativa” recept när det kommer till bröd, pasta, pannkakor o.s.v. Mycket smakar bara ägg. Eller så får det en konstig bismak av fiberhusk. Men jag har hittat några riktiga guldkorn, och detta är ett av dem! Jag har tidigare skrivit om några andra guldkorn: Fröknäcke samt Banan- och bovetepannkakor.

Snart hoppas jag kunna lägga upp lite smarriga pastarecept. Men vi får se hur veckan ser ut, och vad energin räcker till :).

Må så gott!

Igår var det härligt utflyktsväder, så vi passade på att åka till Trosa. Det är min favorit bland sommarstäderna – en riktig idyll! Enda besvikelsen var att deras lakritsbutik inte längre fanns kvar. Jag hade hoppats på att få handla lite rålakrits. Men det finns ju en lakritsbutik här på Söder numera, så det är väl bara att traska dit istället någon dag :).

Ganska omgående sökte vi upp en lekpark, där Vera fick gå loss en lång stund.

Det klättrades.

Och gungades.

Sedan promenerade vi längs hamnen, där vi bestämde oss för att äta lunch på ”Fina fisken”.

Dessa rosor får mig att tänka på Gotland…

Minns inte när vi åt på ett så tjusigt ställe sist.

Vera hittade kompisar, och de lekte fint tillsammans :).

Vi promenerade längs ån.

Jag var bara tvungen att fotografera <3.

Förra veckan åkte jag till Grinda tillsammans med en vän. Det var en sådan där lugn och härlig dag, när jag verkligen kunde njuta av att vara jag och inte bara mamma (klyschigt jag vet, men det är sant).

Vi åkte från ett molnigt och småregnigt Stockholm. Men vädret blev successivt bättre ju längre ut vi kom.

Efter en kort stund sprack himlen upp, och det blev jättevarmt. Vi kände oss rätt nöjda med att ha åkt ut till Grinda med tanke på att det regnade och åskade hela dagen i Stockholm. 

Jag tycker att det är väldigt mysigt att åka ut i Skärgården och skulle gladeligen göra det varje vecka under sommaren! Dessvärre är det inte någon aktivitet som passar för oss som familj i dagsläget. Jag är verkligen imponerad (och lite avundsjuk!) på de som tar med sina barn på sådant, och jag längtar tills Vera är äldre och vi kan åka ut allihopa. Då tänker jag att vi kan åka runt på olika öar och bo på vandrarhem och/eller hotell :).

Augusti är här, och det känns i luften att sensommaren har börjat. Vindarna är svala, och kvällarna kalla. Inte ens nu när jag sitter ute i solen på balkongen känns det särskilt varmt. Men jag försöker att njuta av allt kul man kan göra när det inte är för varmt. Och om två veckor ska vi dessutom åka till Gran Canaria, och då får vi svettas i två veckor…hehe. Känns så härligt att vi ska få avsluta sommaren med sol och värme!

Idag startade dagen riktigt segt, och vi kom inte ut förrän efter lunch. Och då började det regna. Så vi hoppade in i bilen och åkte på bilutflykt istället. På vägen köpte vi gottis på ”RAW”, som vi sedan åt i bilen. Det blev en mysig tur runt Bornsjön och Viksberg.

Mörk chokladkaka med körsbär. Inte alls stabbigt eller mäktigt, utan bara väldigt gott!

Jag fick lite panik in i det sista (läs: dagen innan bröllopet) kring min egen frisyr. Hade bestämt mig för att jag skulle ha håret uppsatt, och att det skulle vara en ganska enkel och stram frisyr. Jag gjorde några provuppsättningar, men det blev verkligen inte bra. Men när jag hade gjort Toves hår och kom tillbaka till hotellet för att göra i ordning mig själv så gick det snabbt och lätt att få till en rullad knut i nacken (det var väl för att nervositeten äntligen släppte). Pyntade med några pärlor för lite extra effekt. Blev mycket bättre än jag hade förväntat mig!

Gillar verkligen denna typ av frisyr. Om jag inte redan hade varit gift så hade jag velat ha en liknande frisyr, men lite mer hängande i nacken, och så en slöja fäst ovanför. Det är så elegant!

Jag hoppas att jag så småningom kommer ha tillgång till lite bilder även på Toves frisyr som jag kan visa här. Det blev inte mycket fotograferat för min del, då jag helt enkelt hade händerna fulla med annat hela tiden (och självklart med vetskapen att det fanns andra som dokumenterade flitigt). Och det var ärligt talat ganska skönt att släppa kameran och bara njuta av dagen :).

Så kom äntligen årets höjdpunkt! Tove och Davids bröllop <3

Allt var så vackert och detaljrikt. Utsmyckningen och dukningen kändes lite som en blandning av nordisk och amerikansk stil – otroligt tjusigt alltihopa! 

Buketten var inte bara väldigt vacker, den doftade även helt underbart. 

Festen fortsatte långt in på natten. Var så roligt, för det var många kvar och dansade :).

Bröllop är alltid roligt, men det är ju extra speciellt när det är närstående som gifter sig. Jag hade förmånen att spendera hela förmiddagen med Tove, då jag tillsammans med en av Toves vänner gjorde i ordning henne för dagen. Så roligt och mysigt!