Jag känner din tjocka, mjuka, teddyliknande päls mot mina fingrar. Dina stora gula ögon tittar stort och vänligt på mig. Din tunga kropp kliver upp på mitt bröst och lägger sig till rätta. Du kurrar högt högt.

Den 11 augusti 2016 var en av de sorgligaste dagarna i mitt liv. Min älskade vän Moses, fick på grund av allvarlig sjukdom somna in och lämna det här jordelivet. Hans kropp orkade inte mer. Misstankar fanns om artros, vilket det visade sig att han hade i ryggen (sekundärt även i andra leder). Eftersom hans blodprover var lite tveksamma remitterades vi vidare till ultraljud, där det även upptäcktes lymfom i magsäcken.

Precis som för Maja var det lätt att fatta beslut om att Moses skulle få somna in. Det är djuren förunnat att inte behöva lida <3. Men det gör lika ont ändå, och saknaden finner inga ord. Moses min fina trogna vän som alltid fanns där för mig. När Maja dog var det Moses som låg och tröstade mig hela dagarna och nätterna. Han vakade över Vera när hon låg i min mage. Och han tog alltid en sväng upp i sängen på kvällen/natten för att få lite gos med mig eller husse. En tålig och ovärderlig vän. Det finns ingen som Moses, och han kommer alltid att bo i mitt hjärta <3.

Moses blev 12 år, 5 månader och 4 dagar gammal. Himlen har blivit ytterligare en ängel rikare.

Här hade jag och Moses soffhäng lite tidigare i år. Jag kommer att sakna det så mycket.