Igår hade vi ett försenat litet 35-års firande här hemma. Vera hade glädjen att få träffa både mormor och morfar och farmor och farfar på samma gång. Då vi varit sjuka de två senaste veckorna så fick vi improvisera ihop lite så där i sista stund. Men det blev bra ändå. Jag tycker att det ofta blir det, när jag inte överarbetar saker utan bara gör det mest viktiga.

Saffransmazarinkaka med apelsinglasyr.

* * *

I morse var vi uppe med tuppen, Vera och jag.  Nåväl, strax efter kl. 06 i alla fall. Vi åt frukost i lugn och ro, och sedan gav vi oss iväg ut till lekparken. Först var vi alldeles ensamma, men efter en stund fylldes det på med allt fler barn och föräldrar (med tillhörande lattemuggar och bullar). Det är så roligt nu när Vera börjar bli lite äldre och tycker om att vara utomhus, vinterkläderna till trots. Äntligen får hon användning för den oroligt fina overallen…hihi.

Jag längtar tills jag får vara med Vera på heltid igen. Nedräkningen börjar snart, för nu är det bara en månad kvar tills jag går på sex månaders föräldraledighet. Klas och jag har fattat beslut om att senarelägga Veras förskolestart till januari 2017, vilket innebär att både jag och Klas kommer att vara hemma mer än vi tidigare planerat. Det känns så bra, och jag är verkligen tillfreds med beslutet. Småbarnstiden kommer aldrig tillbaka, och jag som älskar småbarnstiden tänker njuta så mycket jag bara kan <3.

Önskar dig som tittar in en riktigt skön söndag!