För första gången idag så är det alldeles tyst. Förutom klockan som tickar, och fläkten i datorn som surrar. De senaste dagarna har det slagit mig att jag lever i ett konstant oljud. Jag vaknar varje morgon av en ilsken väckarklocka. Jag ger mig ut på trafikerade gator. Jag går ned i t-banan där ljudnivån är så hög att jag inte riktigt kan höra podden jag lyssnar på (trots att jag har högsta volym påslagen). Sedan kommer jag till jobbet där jag sitter och jobbar i ett kontorslandskap, vilket knappast behöver någon närmre förklaring. Efter arbetsdagens slut påbörjas resan hem, med den bullriga t-banan. Väl hemma möts jag av radio/musik på hög volym. Klas har alltid lyssnat mycket på musik, och Vera älskar att dansa till den (till Klas stora förtjusning).

Nu sover Vera, och Klas är iväg och spelar golf. Jag sitter och lyssnar på tystnaden. Helt underbart! Någon gång i vår ska jag ta in på hotell, alldeles ensam. Jag ska boka in en massage och bubbla i en bubbelpool. Sedan parkera mig i hotellsängen med en bok och ett glas vin. Middag får bli room service tror jag. Och så ska jag sova heeeeela natten, för att sedan gå ned till en maffig frukostbuffé och äta i lugn och ro. Tänk vad skönt! Och alldeles tyst ;).