Så har ytterligare ett år snart passerat, och lagts till historien.

2015 var mitt första hela år som förälder. Jag har varit hemma större delen av året, och därmed haft privilegiet att få umgås med Vera varje dag. Hon har utvecklats från en liten minibebis som nätt och jämt kunde fästa blicken – till en skämtsam och viljestark liten toddler. Fantastiskt och overkligt på samma gång. Tänk att jag får äran att följa och vägleda denna perfekta lilla människa genom livet.

Året som har gått har förändrat, eller kanske snarare utvecklat, mig på många sätt. Jag har fått en djupare förståelse för tiden och nuet. Det går inte att jäkta barn, de lever i en naturlig rytm som många vuxna (däribland jag själv) har glömt. Men det går att återvända till nollpunkten, nuet.

Jag vill även tro att jag har blivit lite mer ödmjuk och lite mer pragmatisk. Jag gör det som fungerar, och jag gör det utan att ständigt rädas att det ska bli fel (jag vet redan att det blir fel ibland, och då är det bättre att använda energin till att rätta till felen än att oroa sig över att det ska uppstå nya fel).

Jag har tagit mig friheten att oftare strunta i vad folk tycker om det jag gör (eller inte gör). Och jag begränsar mitt eget tyckande och tänkande om andra. Det är liksom nödvändigt när vi lever i en tid då alla andra vet bättre än du själv om hur du ska mata, söva, klä, aktivera och bära (eller låta bli att bära) ditt barn.

* * *

Förhoppningarna inför nästa år är att drömmar ska omsättas till verklighet. Jag tror att det kommer bli så.

Och jag tror även att jag kommer få utrymme att lägga lite mer tid på mig själv. Och på tid tillsammans med Klas. Det ser jag framemot <3

Vi ses 2016! GOTT NYTT ÅR!

Redo att susa ned för en liten slänt i ”Vitan”.