Julkänslan har börjat infinna sig så smått. Det beror till viss del på att jag har kämpat på med det som är viktigt för mig (julgran, saffransbröd, julpynt och julklappar), men lika mycket på att jag har rationaliserat bort mycket annat. Jag behöver andrum för att överhuvudtaget kunna känna något som är i närheten av julkänsla.
Jag har en ganska kort önskelista i år, men den är ack så viktig. Jag önskar mig följande:
- Ett förbättrat världsläge, med minskad främlingsfientlighet.
- Lugn & ro
- Snö
Nummer ett försöker jag att påverka efter bästa förmåga. Det lilla kan göra mycket! Några pantflaskor till någon av alla romer som sitter och tigger på våra gator, en slant till UNHCR eller bara en positiv inställning till alla flyktingar som kommer till oss (tänk på att någon av dem kan vara en framtida vän).
Nummer två är en utmaning att bita i. Enda sedan jag blev gravid har det ständigt dåliga samvetet jagat mig. Ofta är det jag som jagar mig själv, men ibland är det även andra som ger mig dåligt samvete (kanske omedvetet, men lika störande för mig ändå). Så från och med nu så lyfter jag bort det dåliga samvete. Jag gör mer än jag någonsin gjort tidigare, så det finns ingen anledning för någon att lägga på mig mer dåligt samvete. Har du som läser här också problem med dåligt samvete? I så fall får du en julklapp av mig nu – jag lyfter bort ditt dåliga samvete också :).
Trean känns ju bara väldigt svår. Kanske ett annat år eller annat liv ;).
God Jul!