Då var det dags att uppdatera hur det har gått med återgången till arbetet. Det gick riktigt bra ända fram tills helgen, då jag skulle gå på semester. Mitt immunförsvar verkade vara kört i botten, och jag insjuknade ganska snabbt i magsjukan från ********. Jag är fortfarande inte helt frisk, plus att jag har dragit på mig något förkylningsvirus utöver magsjukan. Kanske är det bara otur, eller så vittnar det om att det blev lite för mastigt att jobba heltid. Jag tror på det senare. Varken Vera eller jag är redo att vara ifrån varandra så långa dagar, och kvällarna blir därför väldigt intensiva för oss. Därför är jag oerhört glad över att jag nu är ledig en hel del över jul och nyår, och att jag sedan ska jobba endast 6 timmars dagar. Då har vi mer tid varje eftermiddag/kväll att gosa och leka – utan att det behöver bli så intensivt. Jag känner att det kommer passa bättre för oss som familj.

Och något annat som jag är ytterst glad över är att varken Klas eller Vera har blivit smittade av min äckelsjuka (inte som det verkar i alla fall). Innan jag fick barn fanns det bara en tanke vid magsjuka: ”gode gud låt mig överleva detta, eller nej vänta låt mig dö istället – nu omgående!”. Numera går tankarna lite mer så här: ”ajdå, detta är inte kul – riktigt skitvidrigt faktiskt. Jag slår på lite avslappnande musik, det kanske lindrar en aning. Vad är klockan? Troligtvis kommer den akuta fasen vara över om ca 12 h, sedan väntar några dagars halvtaskigt mående. Undrar hur Vera mår nu? Gode gud låt henne slippa detta!! Och hur blir det nu om jag är totalt däckad i ett par dagar och inte orkar vara så mycket med henne – kommer hon ta skada? Känna sig helt övergiven….snyft. Och tänk om Klas blir sjuk typ i morgon, hur ska jag då orka ta hand om Vera hela dagen? Jösses vad ska vi göra???”.

Saker och ting förändras en aning ;).

Nog om äckelpäckel. Hittade den här fiffiga avslappningsmojängen. Prova! Jag lovar att den fungerar :D.