Sommarvärmen är här! Lika hett varje dag och varje natt. Som svensk är det ju inte tillåtet att klaga på värmen, men jag gör det ändå. Bebis och värme är ingen vidare kombination. Hur sjutton står folk ut i de länder där det är varmt jämt? Men de vänjer sig förhoppningsvis.

Jag har suttit och gått igenom foton och film-klipp från de senaste 7 månaderna, och kan bara konstatera att det hänt väldigt mycket i vårt liv. Jag är så otroligt glad och tacksam för min lilla flicka. De första månaderna var jag alldeles hormonrusig och förälskad. Jag trodde inte att det kunde bli bättre. När den första förälskelsen började lägga sig kunde jag konstatera att livet med barn kräver väldigt mycket, och att det är så här livet kommer att vara för en väldigt lång tid framöver. Svindlande? Ja, en aning. Men sedan dess har kärleken bara vuxit så mycket att jag inte trodde det var möjligt. Vera är mitt livs kärlek (Klas är inte undanskuffad på något sätt – Vera är ju vårt gemensamma hjärta) <3. Till en början krävde jag inget annat än att titta på vårt lilla underverk. Jag var så tillfredsställd bara över att se henne äta, sova och andas. Livet var väldigt enkelt. De senaste månaderna har jag dock börjat göra saker bara för min egen skull ibland, och trivs med det. Även om Vera (och eventuella framtida syskon) kommer att stå högst på min ”intresselista” för all framtid så finns det ju även fler saker här i livet som är roliga och viktiga (om inte annat så måste jag ju ha något att göra när hon flyttar hemifrån). En klok kvinna sade till mig: ”du finns inte till bara för Vera, du är även en person själv”. Just då blev jag helt chockad, men insåg ganska snabbt att hon hade helt rätt. Jag tror att det är viktigt att landa i det, och inte ge sig själv helt till någon annan. Då riskerar en att bli utplånad och i förlängningen bitter. Sedan tror inte jag att det är ett dugg sunt för ett barn att föräldrarna ständigt har allt fokus på det. Jag tänker att barn ska vara i centrum, men inte utgöra själva centrumet :).

* * *

Igår träffade jag och Vera tre av mina fina kusiner. Gissa om Vera fick vara i centrum… Vi besökte tillsammans Skogskyrkogården, där en av våra kusiner nu ligger begraven sedan en kort tid tillbaka. Det är så märkligt att tänka på det. Vi har sedan 25 år tillbaka varit sju kusiner på min mammas sida. Nu är vi bara sex stycken. Men för mig är vi fortfarande sju. Det är inte förändrat. Ett mycket vackert, men sorgligt besök. Efteråt promenerade vi till Enskede Bakgård och fikade på nybakta bullar. Så även om det var sorgligt, så var det även en mycket fin och positiv dag. Vi kan inte göra annat än att ta vara på nuet och ta hand om varandra <3.

* * *

Ikväll hoppas jag på lite tid framför tv:n. Motsägelsefullt så är sommaren den bästa tv-tiden för mig. Jag älskar att kika på ”Morden i Midsomer” sent på kvällen, när det äntligen börjar bli lite svalare ute. Just nu har vi dock inga avsnitt som vi inte redan sett, så vi ska försöka att hitta någon annan serie som vi kan se på kvällarna tills det är dags för nästa avsnitt av Morden…

Igår var vi förresten även ute och åt på kvällen. Hittade ett ställe på Medis som kändes lite lagom barnvagnsvänligt ;).

Finfin mat.

Och Vera hittade förstås en hel del folk att flirta med ;).