Sådär, nu har jag läst ut ”Vad är naturligt för mitt barn?” av Tomas Ljungberg, och tänkte att jag skulle ge mig på en mycket kortfattad recension och lite tankar om det hela.

Boken består av två delar; först en genomgång av den teoretiska bakgrunden, och sedan en praktisk del om vad man själv som förälder kan göra för att ta hand om sitt barn på ett mer naturligt sätt. Kunskapen är hämtad från humanetologin och den evolutionära psykologin. Ljungberg beskriver dels hur människan har utvecklats rent biologiskt, och dels hur människor levde inom jägar- och samlarsamhällen. Utgångspunkten är att människan har biologiska behov som inte tar hänsyn till vårt moderna samhälle. Jag tolkar det lite som att våra hjärnor är kvar på stenåldern, men att vi inte utgår ifrån detta när vi tar hand om små barn. Ljungberg tar upp hur barn ska tas om hand efter födseln, om anknytningen, känslomässighet/lyhördhet, kroppskontakt och amning, hur tätt barn föds under naturliga omständigheter och vilka roller mammor respektive pappor har.

Eftersom jag är intresserad och inspirerad av Attachment parenting så har jag redan läst mycket inom ämnet, och tyckte att boken mest innehöll sådant som jag redan visste – såsom att det är bra att bära barnet/ge kroppskontakt istället för att lägga det ifrån sig, samsova, amma fritt, känna in barnet, undvika separationer (ingen barnvakt förrän tidigast ett års ålder, och då bara om barnet har utvecklat en stark anknytning till barnvakten), förskola/dagmamma från 3-4-års ålder, försiktighet med nappar och snuttefiltar samt att man gärna ska låta det gå 3-4 år innan man ger barnet syskon. Kort och gott att man låter anknytningen till föräldrarna vara central. Hursomhelst är det verkligen en jättebra bok för den som inte är insatt (ännu), utan vill ha en introduktion eller bara lite översiktlig information.

Även om jag tror mycket på detta så ser jag en viss fara i den idealisering som görs av jägar- och samlarsamhällen. De hade nog sina problem även där, trots att de hade mer tid att umgås med barnen. Mänskligheten har ju vidareutvecklats och klarat sig rätt bra trots allt, och det kanske inte är meningen att vi ska fortsätta att leva riktigt som på stenåldern i all evighet. Och som med allt annat så är det sällan en vetenskaplig inriktning eller teori som kan förklara allt. Ljungberg tar själv upp problemen med att leva ”naturligt” i nutid. Samhället är t.ex. inte anpassat för att stanna hemma flera år med varje barn, men det finns ändå mycket man kan göra för sitt barn.

I slutändan tror jag att det är viktigast att lyssna till sitt barn och till sig själv. Det är farligt att låta sig styras helt av en metod eller teori, utan att själv reflektera och känna efter. Forskning är ju i slutändan trots allt bara forskning ;). Många människor har ju en trygg anknytning trots att de börjat på förskola vid 1-års ålder, har sovit i eget rum innan 3-4 års ålder och använt napp. Men visst är det problematiskt att 35-38% inte har en trygg anknytning, och nog bör man fundera en del över varför det är så. Men lyssnar man in sitt barn och har lite kunskap om anknytning i bakhuvudet så tror jag att man lyckas hyfsat bra ändå, även om allt inte sker ”naturligt”.

Jag har förövrigt hittat en samling artiklar av Cecilia Moen här. Mycket intressant läsning för den som är intresserad av naturligt föräldraskap.