Idag har jag bakat fudge brownies. Det kan vara det godaste i efterrättsväg, som jag ätit på länge. Jag älskar det mesta med choklad – och allra godast är det när det är kladdigt och rikligt med glasyr!

Här med lättvispad grädde och blandade bär.

Annars då? Den här veckan började med sovmorgon, och sedan stannade vi inne hela dagen för att jag hade sådan huvudvärk. Nu har Klas åkt iväg för att träna golf, medan jag och bebis myser i soffan framför tv:n. Vera har precis somnat gott på min mage i bärselen. Jag har sedan ett par dagar tillbaka lärt mig att mata henne med flaskan i selen, vilket är otroligt smidigt! Då är hon supernära mig när hon äter (precis som vid amning) och så kan hon bli så där skönt pömsig av maten och bara somna efteråt om hon vill (behöver hon rapa så är hon i rätt position). Att sluta amma satt långt inne, otroligt långt inne. Men nu har jag börjat vänja mig, och sörjer inte längre så mycket över det. En klar fördel är ju att bebis håller sig mätt längre på modersmjölksersättning under nätterna. Det var inte en anledning för mig att sluta amma(!), men det gäller att se det positiva i situationen.

I morgon får vi besök av raraste Linda. Var så länge sedan jag såg henne så vi har massor att prata ikapp om! Och på torsdag kommer min syster, vilket ska bli trevligt dels för att jag har saknat henne (vi har också massor att prata ikapp om!) och dels för att hon och Vera kommer att träffas för första gången. Sedan ska vi även hinna med ett läkarbesök på BVC. Och på söndag ska vi fira morfars/pappas födelsedag. Resten av tiden kommer att gå till vila och återhämtning, jag gillar inte att flänga runt för mycket. Tiden räckte inte särskilt långt innan jag fick barn, och det har ju inte blivit bättre nu precis. Men jag prioriterar att vara med Vera mycket nu när hon är så liten. Tiden kommer inte igen, och allt det där ”andra” som jag tycker är kul kommer att finns kvar till sedan. Dessutom tror jag att det kommer att kännas annorlunda om bara några månader. Då kanske jag längtar efter att få komma ut och ta ett glas vin eller något sådant. Men just nu nöjer jag mig med att gå till Konsum och handla (det är min egentid som jag tar mig typ en gång varannan vecka), i totalt 30-40 minuter. Jag trodde inte att jag skulle bli så här. Men det har jag uppenbarligen blivit. Men som sagt, jag tror att det kommer ändra sig med tiden. Jag känner redan nu att jag är mindre ”beskyddande” och ”vaktig” än jag var de första sex veckorna. Jösses vad jag kunde vakna många gånger per natt i ren och skär panik för att kolla så att Vera låg kvar i sängen (var skulle hon ta tagit vägen?) och så att hon andades. Häromdagen vaknade jag vid 3-tiden och upptäckte att Vera faktiskt var borta. Självklart hade hon inte försvunnit långt bort, utan låg på Klas mage och sov. Fick lite hjärtklappning för ett tag, men känslorna växlade ju såklart om till total kärlek väldigt snabbt. Är så glad att Vera är lika nöjd med oss båda. När jag fick reda på att jag väntade en flicka så var en av mina farhågor att det skulle bli en ”pappas flicka” och att jag skulle bli utanför. Nu kan jag mycket väl tänka mig att hon blir en pappas flicka, men inte kommer jag att känna mig utanför inte. Jag älskar att se dem ihop <3.

Nu ska jag mumsa vidare på min fudge brownie (japp det får bli en portion till…hehe).

Önskar Dig som tittar in en trevlig kväll!