Så har de första sex veckorna av Veras liv passerat, den absolut första nyföddhetstiden är faktiskt slut (och de första minikläderna är urvuxna). Tiden har gått fort, men samtidigt känns det som att hon alltid har funnits i våra liv. Idag var vi på MVC för avslutningssamtal med vår barnmorska. Det var roligt att få visa henne Vera, och jag kommer att sakna henne då hon har varit så himla bra. Barnmorskan och Klas är de som stöttat mig mest och bidragit till att jag fått en sådan positiv upplevelse av min graviditet <3.

Hur är det nya livet som mamma då? Jag skulle kunna skriva en hel roman om förändringen som det innebär att bli småbarnsförälder över en natt, men jag nöjer mig med att sammanfatta det hela med att livet är förändrat. Aldrig någonsin har det krävts så mycket av mig som det gör nu, men samtidigt har jag aldrig haft någon att älska så högt eller känt en så stor mening med livet som jag gör nu. Just nu känner jag verkligen att vi lever varje dag som om det vore den sista. Skulle jag dö i morgon så har jag verkligen gjort rätt saker idag – spenderat tid med de som betyder mest för mig <3.

Men livet är ju inte bara glamouröst hela tiden. Det är mycket nattvakande. Periodvis har vi varit vakna i princip hela nätterna. Jag har haft mjölkstockning med hög feber hela tre gånger, oerhört tröttsamt. Vera har varit förkyld – mitt hjärta gick sönder! Och mellan varven är det svårt att släppa tanken på att min lilla flicka ska växa upp och flytta ifrån mig en dag, så sorgligt att tänka på just nu. För att inte tala om allt dåligt samvete och oro att inte räcka till. Men det positiva överväger ju, och orsaken till de jobbiga känslorna är ju att jag älskar mitt lilla barn mer än något annat.

Här är vi med vår nya bärsele Ergobaby 360. We love it!