Helgen som var så där lagom planerad började alldeles utmärkt i lördags (kommer inlägg om det sedan), men igår blev det helt galet stressat.

Redan på förmiddagen fick jag en dålig känsla av Zingos sinnesstämning. Hon var liksom lite låg. Såg att hon hade slickat av nästan all sin päls på magen, grismage nu igen :(. Klas hade observerat att hon sprungit ofta på lådan de senaste två dagarna. Ringde till Bagarmossen som ville att vi skulle komma in på en gång. Vi åkte dit och fick hjälp nästan direkt. Zingo fick göra ultraljud och så togs det blodprov samt sterilt urinprov. Alltihopa gick precis som förra gången jättebra. I väntan på provsvaren låg Zingo i min famn och ”vilade” i säkert en halvtimme. Trots tydliga symptom så fick vi det glädjande beskedet att Zingo inte hade vare sig stenar/kristaller eller någon bakterie i urinen. Njurvärdena var dessutom helt prickfria. Men det här innebär att Zingo troligtvis har fått en stressreaktion och att hennes urinblåsa har blivit väldigt irriterad. Därför fick vi med anti-inflammatorisk medicin + kosttillskott som vi ska ge henne nu i två veckor. Och så ska vi göra det vi kan för att minska på stressen hemma. Det är tur att hantverkarna snart är klara med vårt kök, och att vi därefter inte ska göra något mer här hemma. Tror också att Majas död tog hårdare än vi trodde på Zingo.

Klas har bättre bilder på Zingo och mig, men jag bjuder på en selfie så länge ;).

Efter besöket hos veterinären åkte vi till svärisarna för sen lunch (allt blev ju lite förskjutet p.g.a förmiddagens ”utflykt”) och fika.

Därefter blev det en sväng till Hornbach för att köpa dörrfoder. Väl hemma var det bara att knata över gatan till röstlokalen för att fullfölja våra medborgerliga skyldigheter. Vi hamnade i en 45-minuter lång kö. Trodde att jag skulle gå av på mitten. Men vi kom till slut fram och fick lämna in våra små kuvert.

Sedan hem och duka upp lite afternoon tea (som snarare var evening tea) för att följa valvakan.

Jag lade mig i min sackosäck och somnade ifrån det hela. Bara för att vakna upp strax innan midnatt och inse att valresultatet var precis så illa som vi alla befarat att det skulle bli. Det är inte första gången samhället är i gungning, men det är första gången jag känner mig bekymrad. Vad är det för värld vi skapar för våra barn? En giftig och aggressiv värld.

Nåväl, det känns säkert bättre snart. Och det var faktiskt inte bättre förr. Majoriteten är god och vettig (även om våra åsikter skiljer sig kraftigt åt), och strävar framåt! Det måste vi alltid ha i åtanke <3