…som det var sagt.

Jag och frisören pratade i torsdags om att livet blir enklare och gladare om man tänker sig att det som sker gör det av en anledning – att det finns en mening, och att saker och ting inte sker slumpartat. Ofta lär man sig mycket av det som är jobbigt. Vårt samtal fick mig också att inse att man kan tänka på detta sätt på ett helt icke-religiöst sätt. Man kan tänka sig att eftersom naturen är logisk – så är det som händer oss meningsfullt utifrån logik. När någon dör är det kanske för att lämna plats för någon annan. Så har jag aldrig tänkt tidigare. Jag har bara föreställt mig att det måste finnas en andlig dimension om man pratar om mening och ödet.

Samtidigt är det svårt. Jag kan inte tänka mig att min Maja behövde lämna plats för någon annan. Det fanns gott om plats för henne här, hos oss. Då tänker jag hellre att hennes sjukdom och död är meningslös, men allra helst tänker jag att hon behövs någon annanstans (och att hon kunde lämna oss just nu för att vi klarar det) <3.

Nåväl. Vi föds och vi dör. Sådant är livet. Oavsett. Nästa inlägg blir gladare!