Enda sedan jag blev gravid har mitt liv gått långsammare. De första månaderna stod det i princip stilla. Eller rättare sagt så var det jag som låg stilla, medan livet susade förbi. Nu är jag inte helt stilla, utan följer med – men på ett väldigt långsamt och stilla sätt. Det är till största del väldigt behagligt. Jag får för mig att det är en förberedelse inför det som komma ska. Det är som att min hjärna på helt naturlig väg sållar bort det som inte är viktigt eller energigivande för mig. På samma sätt är kroppen och bebisen väldigt tydliga med vad som är bra och vad som är mindre bra för mig. Senaste dagarna har kroppen visat att min aktivitetsnivå har varit för hög. Då backar jag och finner åter min plats under korkeken, där jag luktar på blommorna och bara existerar. Det innebär att en del planer ändras, men så måste det vara ibland. För att ork ska finnas till det som man måste och verkligen vill göra.
Aldrig någonsin har jag upplevt att det är så lätt att vara i nuet. Och aldrig tidigare har det varit så behagligt att glida in i sig själv och bara vara där. Jag njuter av min egentid och ensamhet. Det återstår ett antal månader (drygt tre) som jag kan göra precis vad jag vill med. Sedan väntar en annan tid. Jag tror att även den tiden kommer att präglas av nuet, men på ett helt annat sätt.
Jag undrar varför ingen har berättat om det här behagliga tillståndet?
Lördagsförmiddagen var planerad sedan länge, men jag stannade hemma och njöt av en lång och behaglig frukost ute på balkongen istället. Har återupptäckt biblioteket (det är ju helt fantastiskt!) och lånat hem några böcker om barnpsykologi. Har redan läst en del på området under sommaren. Kanske blir ett eget inlägg om det så småningom. Och något som har en direkt terapeutisk effekt är min underbara Muminmugg med Sniff. Han påminner mig om vikten av att lyfta upp det lilla barnet i famnen och ge trygghet. Fram tills nu har det varit jag som är det lilla barnet. Nu har jag ett till litet barn att lyfta upp, men än så länge sker det mentalt <3.
Frukost eller efterrätt? fniss
