Dagen började i 110! Zingo och jag packade in oss i bilen (nåja, det var mest jag som packade men ändå) för att åka till veterinären. Vi var ju där för ett par veckor sedan eftersom hon slickat av sig en massa päls. Det visade sig att hon hade urinvägsinfektion, stenar i urinen, blåsljud på hjärtat samt dåliga värden på njurar, lever och fosfat. Så Zingo har ätit antibiotika i en vecka nu, och idag var det dags att lämna nya blodprover för att se om urinvägsinfektionen har gått tillbaka och om de övriga värdena har förändrats. Vi ska tillbaka i morgon för att göra ultraljud på njurarna + hjärtat, och då får vi även veta vad dagens blodprov visade.

Det är mycket med jordelivet kan man lugnt påstå. Men Zingo var så duktig idag. Hon tycker inte alls att det är något vidare att åka dit, och hon vägrade att öppna munnen när veterinären skulle titta (får väl hoppas att det inte var några konstigheter just där eftersom det var ända stället som inte gick att undersöka). Men i övrigt så skötte hon sig exemplariskt.

På vägen hem körde vi (nåja, det var mest jag som körde om sanningen ska fram) naturligtvis fel. Det slår aldrig fel. Jag föddes helt utan lokalsinne, det är ett under att jag hittar hem från jobbet varje dag. Men Zingo sade inte ett knyst, och jag lyckades styra upp det hela genom att ta en sväng över Årsta. Nu vet jag till exempel var Årsta pizzeria ligger, om någon undrar… Hursomhelst så var det väldigt skönt när vi kom hem, och alla kunde återgå till sina vanliga ordningar. Zingo åt, sov och lekte medan jag jobbade ;).