Tack för fina kommentarer på mitt förra inlägg. Det värmer mer än ni anar <3

Jag sitter och tittar tillbaka på lite av alla bilder vi har av Maja. Kvaliteten varierar men det gör inte något. Alla bilder är värdefulla när man sätter sig ned för att minnas.

Tänk vad Maja har hjälpt mig mycket genom åren med skolarbete och jobb. Ibland har jag kunnat bli liiiiite störd över att hon velat delta så mycket när jag jobbat hemifrån. Hon har liksom snott min kontorsstol så fort jag rest mig, trampat på sladdarna bakom datorn, tryckt med tassarna på tangentbordet och jamat högt bredvid telefonluren när jag pratat med kunder.  Nu skulle jag kunna ge vad som helst för att få ha henne bredvid mig, stökande på skrivbordet.

Superbästisarna myspyser hemma hos mina föräldrar.

Elementsängen var jätteskön, åtminstone i ett par veckor eller så….hihi.

Maja fick lätt nya vänner, här med Klas pappa.

Ibland försökte vi oss på speciella fotograferingar. Här var det julfotografering. Har säkert 50 bilder från denna session, men vi ser mest konstiga ut – både Maja och jag ;).

Maja åt gärna frukost tillsammans med husse. Till en början hade vi bara två barstolar, men det gick inte för sig tyckte Maja. Husse åkte till Ikea och köpte en tredje stol, till Maja.

Maja tackade sällan nej till roliga upptåg. Hon trivdes bäst när hon fick vara med oss tvåbeningar.

Jag lämnar fortfarande dörren till klädkammaren öppen, utifall att Maja vill gå in och sova där. Ibland tror jag att hennes energi finns kvar här hos oss. Men vad jag vet är att hon bor i våra hjärtan, för alltid.

Jag förstår att sorgen kommer att minska med tiden, men saknaden kommer alltid att vara kvar. Svenska institutet för sorgbearbetning skriver på ett fint sätt om hur det kan vara när ett husdjur dör. Man kan läsa om det här.