Så var den här, den 14 februari, Alla hjärtans dag. En dag som berör de flesta på ett eller annat sätt. Ett kommersiellt jippo vi borde bojkotta, eller en möjlighet att väcka liv i romantik som annars lyser med sin frånvaro? Kanske väcker den också minnen från barndomen och tonåren.

Och vem är det egentligen som bär störst ansvar för uppvaktningen. Är det killen/mannen, eller har vi blivit jämställda på det planet?

För mig väcker Alla hjärtans dag minnen från barndomen. I skolan tillverkade vi rosa pappershjärtan med söta meddelanden. Man kunde lämna dem till den man var kär i, eller så kunde man ta hem och ge till sin familj. I matsalen bjöds det på hjärtformade våfflor med sylt. Jag gillade verkligen Alla hjärtans dag, och det kändes som en alldeles lagom nivå för barn/tonåringar.

I år fick jag ett sms med ett meddelande om att jag hade en ros att hämta ut på Interflora. En väldigt trevlig överraskning!

Jag pimpade våra vinglas med namnskyltar: ”Hustrun” och ”Maken”.

Och så fixade jag ett paket, med en KRAM kupong, till Klas. Han var väldigt noggrann med att gömma undan kupongen snabbt. Den skulle visst förvaras på ett säkert ställe.

Presentsnöre med hjärtan :).

Jag fick en ask med Anthon Berg choklad.

I Klas paket låg det visst också lite godis…