Tankar om livet

Ibland slår det mig att jag och Klas hela tiden sätter ramarna för Veras barndom. Vi kan omöjligt veta eller styra över hur hon kommer att minnas den eller vad hon kommer att tycka. Men vi har ändå en väldigt stor påverkan på hur saker och ting blir. Viktigast tror jag att vardagen är. Att vi finns där. Är lyhörda. Förklarar. Hjälper henne i relationer till andra människor. Är tydliga med våra egna gränser. Respekterar hennes gränser. Och att vi som föräldrar tar fullt ansvar för hur relationen är.

Men de senaste dagarna har jag tänkt mer på de där andra sakerna (strösslet/toppingen) som utgör barndomen och livet. T.ex. var vi bor, vad vi gör på helgerna, hur vi firar jul, vilka vi träffar, vad vi äter, och vad vi gör på semestern. Troligtvis är det inte så mycket dessa saker som avgör huruvida en barndom är bra eller mindre bra (under förutsättning att man sköter dessa saker hyfsat civiliserat), men de skapar alldeles speciella minnen och känslor.

Jag har massor av minnen som jag förknippar min barndom med, och många av dem är knutna till sommaren. Och nu är vi mitt uppe i att skapa nya sommarminnen – för hela vår familj. Jag tror inte att det spelar så stor roll vad vi gör, egentligen. Men ändå är det roligt att tänka ut olika saker som jag vill göra med Vera, och platser som jag vill visa henne. Men i slutändan är det lika mycket hon som visar mig. Hon får mig att uppleva allt från en ny synvinkel <3.

De senaste dagarna har vi träffat släkt, varit på stranden och druckit iskaffe *mums*.

IMG_2325

Sedan värmen slog till äter vi de flesta måltiderna ute på balkongen. Ikväll bjöd Klas på salmalax. Det är nog min favoritmat just nu.

IMG_2345

Sandlådehäng efter middagen :). Skorna åker av så fort vi kommer ned på innergården…en riktig barfotaunge <3.
IMG_2347

Idag hände en riktigt knäpp grej! Det började med ett åskoväder (åskan var väldigt nära oss), och sedan öppnade sig himlen och släppte ned världens hagelskur. Och det var inte vilken hagelskur som helst, utan det haglade ISBITAR. Först satt vi på balkongen och tittade på det hela spektaklet, men efter en kort stund så flög det isbitar över hela balkongen och Klas hojtade att jag måste få in Vera så att det inte skulle flyga isbitar i hennes ansikte. Jag tryckte henne mot mig och skyndade in. Sedan tog jag fram mobilkameran och filmade alltihopa. Så himla knäppt. Ungefär som man drömmer något konstigt. Har aldrig sett något liknande förut. Men jag har som sagt bevis eftersom jag filmade ;).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.